Skulle du äta din ansiktskräm?

På min duschtvål står det:
Sukin products DO NOT contain:

Sodium Lauryl/Laureth Sulphate – den största boven i dramat. Används i tvål, schampo, bubbelbad, duschtvål, tandkräm och alla andra produkter som ska ”löddra”. The American College of Toxicology kallade SLS i sin rapport från 1983: "highly irritating and dangerous". SLS kan leda till irritationer i ögon och hårbotten, trassligt hår, uppsvällda händer, ansikte och armar, kluvna hårtoppar och torrt hår.
Animal Derivatives – dåligt för vegetarianer och helt onödigt I hudvård.
Harsh Detergents – kan bidra till eksem och andra hudåkommor.
Petro-chemicals – kommer från petroleum. Mysigt, eller hur? Som petro-chemicals räknas syntetiska tillsatser, dofter och konserveringsmedel, samt alkohol. Propylene glycol räknas som petro-chemicals och finns i många innehållsförteckningar.
Artificial Colours – om du köper mat och godis utan syntetiska färgämnen, varför smeta ut det på huden?
Synthetic Fragrances – parfym. Uttorkande och onödigt när det finns naturliga dofter.
Triethanolamine – (det här behövde jag slå upp) Farligt att svälja. Irriterande för huden och lungorna. Finns i mascara, solkräm, ansiktskräm, rengöringskräm och styling produkter.
Mineral Oils – lägger sig som en tunn plasthinna på huden och förhindrar hudens egen svettavsöndring och fettproduktion. Kärt barn har många namn: Mineral oil, paraffinum liquidum, vaselin, paraffin, oleum petrolen, bland andra.
Parabens – kemiskt framställt konserveringsmedel. Parabens kan leda till cancer, har det rapporterats. I vissa fall av bröstcancer har parabens hittats i bortopererade knölar. 

Ja, det var en lång lista! Och längre kan den bli. 

 Jag har varit chemical free i tre år nu och väljer enbart produkter som är ekologiska och så naturliga som det bara går. Skillnaden har varit enorm! Håret är tjockare och min hårbotten mer balanserad. Jag brukade lida av irriterad och kliande hårbotten och håravfall. No more! Jag får inga stora blemmor längre, ni tjejer vet vad jag pratar om: de där ”underjordiska” bölderna som kan blomma runt ägglossning eller mens. No more! Jag får inte längre blåsor i munnen tack vare att jag har bytt till en naturlig tandkräm baserad på aloe vera och eteriska oljor. Min hud blir inte längre uttorkad och stram. Jag skulle kunna sitta här hela dagen och rada upp exempel.

Ca  60% av alla produkter som vi använder på huden går in i blodomloppet. Det är många kemikalier, det! Levern och njurarna blir överbelastade och det kan leda till allehanda problem, som till exempel eksem och psoriasis, dålig blodcirkulation och igen täppta porer.

Vi är vad vi äter, som de säger. Men skulle du äta din ansiktskräm? Läs innehållsförteckningen på din favoritkräm . Låter det gott? 

Min duschtvål är ett australiensiskt märke som jag köpte i London. Min favoritaffär, Planet Organic, saknar jag varje dag. Där säljer de ekologisk mat och ekologiska, naturliga hudvårdsprodukter, samt miljövänliga rengöringsprodukter. Allt-i-ett liksom. Sedan jag flyttade till Uppsala har jag letat, smått besatt, efter ett hudvårdsmärke UTAN ämnen från listan ovan. Och jag har insett att bara för att ett märke är ekologiskt behöver det inte betyda att det är naturligt.

Häromdagen tog jag skydd från hagelstormen inne på Kicks. Och till min stora glädje säljer de märket Estelle & Thild. Och deras innehållsförteckning är guld värd!

Vi har alla ett val som konsumenter och människor på den här planeten. Minns att allt som rinner ner i avloppet går ut i vattnet och jorden. När vi förgiftar oss själva, förgiftar vi även vår planet.

Nu kanske du tänker att det är så DYRT med naturliga, ekologiska produkter. Att du inte har råd att byta från Billiga Märket till Estelle & Thild eller Weleda. Frukta ej! Det finns andra knep att ta till när det är brist på pengar. I den här bloggen kommer jag att dela med mig av mina egna recept och knep på ekonomiska och naturvänliga rengöringsprodukter och skönhhetsvård. Med lite fantasi och vilja går det att blanda ihop det mesta själv. 

Hurra för naturliga val!

PS – Anledningen till att det är dyrare med naturliga & ekologiska produkter är just för att de innehåller kvalitetsingredienser, istället för de billiga alternativen, som t ex SLS och parabens.

PPS – Jag tar gärna emot förslag och tips på gröna produkter som du använder och vad du gör för att leva mer naturligt.

Om Willow Hälsa

Den här bloggen hette tidigare "Helena på svenska". Det var för att jag bodde i London och ville att nära och kära skulle kännas just nära.

Men nu är jag i Sverige. Igen. Det var många år sedan jag bodde här, "på riktigt". 

Jag är just nu i farten med att starta mitt företag; Willow Hälsa, som har inriktning på, ja, hälsa! 

Jag kommer att erbjuda olika slags behandlingar; Massage, Aromaterapi, Reiki och Traditionell shamansk läkekonst.

Även Reiki kurser, steg 1-3, workshops, meditationscirklar och mycket, mycket mer!

Jag planerar att bjuda in gästföreläsare och lärare från Storbritannien, Stockholm och Gävle. 

Det är ett spännande och intensivt projekt. Watch this space....

Helena under ett Willow (pil) träd

Every wall is a door

"Every wall is a door." Läste jag någonstans.

Och det är sant - det finns alltid en dörr. Även om det är mörkt.

Varje händelse, upplevelse, leder ju till något nytt och spännande. Det svåra är bara att hitta den där dörren när det gäller. Och att våga öppna den...

Jag vet hur det är att famla i mörkret, där väggarna är slemmiga och kalla, eller klaustrofobiskt nära. Ibland behöver man hjälp med att lokalisera utvägen: räddningen.

Mina räddande änglar, eller dörrvakter, är en brokig skara. Några minns jag mer än andra.

Moira. Min vän på det Call Centre som jag jobbade på för många år sedan. Moira är kristall healer och Resan-terapeut (The Journey; Brandon Bays). Hon hasplade ur sig, i en rökig pub i sydvästra London, efter många glas vin: "Helena, you are a natural healer!"

Va?! tänkte jag. Vad pratar hon om?

Moira övergick sedan till att prata om änglar, så jag tänkte inte mer på det.

Men ett frö såddes i all stillhet. En dörr hade öppnats på glänt.

Och här är jag nu - med många diplom som bevis på att jag är just det; en healer. Helare. Hel.

Så kan det gå. Moira visade att det fanns en dörr ut från min mörka, mörka tillvaro. Det var en period i mitt liv då jag var som bedövad. Jag var som inslagen i ett slags vakuumförpackning, obenägen att känna någonting alls.

Moiras dörr ledde till självupptäckt, smärta och rädslor som behövde bemästras och överkommas.

Men det var värt det - varenda minut. För jag KÄNNER hellre, med hela min kropp och min själ, än går igenom livet som någon som har gett upp.

© Anja Lenner

En annan dörrvakt jag minns väl är en okänd man; ålder och ursprung obestämd. Den dörren slängdes upp med våld och fick mig att tillfälligt falla. Jag blev rånad. Tänker inte gå in på detaljer, men det kunde ha varit värre... De, förövarna, fick inte särskilt mycket. £2. En urgammal walkman. En mobil generation äldre. Passet var mest värdefullt för dem. Min dagbok var mest värdefull för mig. Den, dagboken, var full av svarta, desperata ord. Jag var just då fast i en återvändsgränd och drack för mycket för att bedöva. Melodramatik de luxe 

Nu är jag glad att den dagboken försvann. 

Och dörren som flög upp fick mig att ta tag i mig själv och förändra mitt liv. Hade inte jag blivit rånad, så hade jag nog ignorerat Moiras dörr...

... som ledde till en annan, skogsklädd, ingång...

Och så  fortsätter det. De tar aldrig slut, dörrarna. Det sista vi ser som människa är dörren med stort D. Den som leder till the Here After. 

Men det är en annan, shamansk, historia.

© Natasha Hurley

Om att blunda och hoppa

Att flytta tillbaka till Sverige känns ungefär som stå högt uppe på en bergstopp och se ut över granskog, snötäckta berg, ödsliga trakter och en och annan hjort. 

Blunda. 

Ta det första, och sista, klivet över bergskanten.

Fritt fall. Svindel… Flyga? Kraschlanda? Landa mjukt på tassarna som en katt? Någon som fångar upp mig?

 Vem vet.

Vintern 1999 åkte jag till London med EN resväska och ETT handbagage för att plugga engelska. Inte kunde jag tro att jag skulle kuska runt i världen så länge. 

Och nu… Panik! Panik! Panik! Förväntan. Längtan.  

Vad tror du att det hände sen?

Så många människor har jag träffat under dessa år, så många jag kommer att sakna, som har en plats i mitt hjärta. Tycker inte om farväl – istället säger jag Merry meet again!

ANDAS djupt ner i magen. Det kittlar lite… Definitivt svindel. Inser att jag måste släppa på kontrollen. På vanan att göra allting själv. Jag klarar mig alltid!

För visst är det så, att jag alltid, oftast, landar på mjuka tassar som en katt. Svänger nonchalant med svansen så att det ska se ut som att jag är lugn och samlad, och går min egen vilda väg. Som jag alltid har gjort.

Det är bara att NU, snart, trampar jag upp nya stigar på välkänd mark.

I planeringstagen!

Oj, vad tiden går! 

Hahaha och jag som tänkte att jag skulle uppdatera bloggen en gång i veckan... Så kan det gå när huvudet svämmar över. 

Just nu funderar jag över min flytt till Sverige. Vad som behövs göras, fixas, ordnas etc. Och vad hela kalaset kommer att kosta... Hur får jag över mina saker (kläder, böcker och skivor - inga möbler) till Sverige på bästa och billigaste sätt? Hur driver man ett företag i Sverige? Var ska jag bo? Och så vidare. 

Om en och en halv vecka åker jag till Sverige för att träffa senaste syskonbarnet TILDA! Då ska jag gå igenom mina saker på vinden hos mamma och pappa och se vad som ligger däruppe och samlar damm. 

Jag lever, jag lär och jag ler.

Lite tankar om min fina släkt

Har funderat en hel del på min släkt den senaste veckan, vart jag egentligen kommer ifrån. I shamanismen är det en del av livet att hedra sin släkt och sina förfäder. Det har fått mig att inse att släkten är väldigt viktig. De som har levt innan mig - blodet som flyter i mina ådror är deras gåva till mig; livet. Det är deras gener som jag för vidare, deras "legacy". Jag har alltid fått höra att jag är mer lik den estniska sidan av släkten än den svenska, och det förvånar mig inte. Estländarna i släkten är egensinniga, konstnärliga och går sin egen väg. Kreativitet är den gåva jag har fått från både mammas och pappas sida. Farmor Ester - konstnärinna (keramik och batik) Farfar Gösta - musikalisk, brukade älska att spela piano Farmors bror Harald - konstnär Farmors bror Ottniell - kompositör och författare Mormor Elisiv - handarbete Morfar Erland - var duktig på att skriva limerickar Morfars bror - konstnär och författare Mamma Gunilla - väldigt duktig på att sy och sticka och brodera, författar låttexter, dikter och prosa Pappa Pär - musikalisk, skriver och spelar egen musik, händig som bara den - kan snickra ihop det mesta Alla era egenskaper och kreativa gener bär jag med mig, inom mig, i mitt hjärta. TACK. "It's the blood of the ancients That flows through our veins The form change But the circle of life remains"

Vulkaner!

Jaha. Här sitter jag då, i London framför datorn, istället för på ett trångt och "mysigt" Ryan Air plan.

Tack för den Eyjafjallajökull! Men det är som det är; Moder Jord har stampat med fötterna och röken sprider sig över europa. 

Jag tänker göra det bästa av situationen och har bokat in två kunder i helgen. Och ikväll ska jag på gong-meditation och födelsedagsfest. Men ändå. Det är trist att inte kunna vara med på min guddotter Selmas dop. Har redan gråtit en liten skvätt... Jag får vara med i tanken!

Förhoppningsvis har röken lagt sig lagom till maj, då jag tänker göra ett nytt försök att ta mig till Sverige. 

Det här har ändå fått mig att tänka till - hur isolerade vi egentligen är på de Brittiska öarna. Tydligen hade de stängt tunnel till Frankrike igår också (Carl Bildt sitter tydligen fast här, han med!). Vad gör vi då, om vi vill ta oss härifrån? Skaffar en båt? Simmar? 

Diskuterade med min österikiska flatmate Iris igår om hur vi skulle kunna ta oss till våra repsektiva hemland när det inte går några flyg. Jag skulle kunna ta tåget till Bryssel (Eurostar), om det går vill säga, och sedan tåg till Sverige via diverse länder. Eller båt till Danmark och sedan tåg/båt över till skåne. Det skulle ta några dagar! Iris verkade dock inte så sugen på att åka till Österrike överhuvudtaget... 

Är en kompott av blandade känslor just nu. Och det känns lite som att mitt hjärta håller på att gå i bitar. Hur gör man när ens hjärta bor i två länder? Klonar sig? Efter så många år i England så känns det här lika mycket som mitt hem som Sverige gör. Men familjen är på andra sidan havet... Jag vet att viktiga beslut ligger runt hörnet, men än så länge har jag bara nosat på dem... 

Igår ledde jag en sprillans ny "Reiki Healing Group" för helare av alla de slag. Ett slags stödgrupp för oss som hjälper andra. Det var otroligt fint och hela rummet sken av Reikienergin. Alla som var där fick och gav mycket healing och kärlek. Känner mig även lite omtumlad av den upplevelsen! Det var den största grupp jag haft hittills, men det gick alldeles lysande. 

Nu ska jag dricka upp min tredje kopp kaffe för dagen (det blev inte mycket sömn, var uppe tidigt och kollade internet...) och sedan ta en promenad. Jag skickar ljus, kärlek och glädje till lilla keltiska prinsessan SELMA KARIN ESTER, och familjerna Lundvik och Nyhammar. Jag är med er i tanken. Alltid. 

Björn Afzelius – Sång till friheten